Skomakare sigill
Från hantverk till industriell produktion
I städerna fanns det intill 1800-talet olika typer av hantverkare. De allra minsta städerna hade kanske bara några enstaka skomakare, skräddare, smeder och tunnbindare.
SKRÅORDNINGEN
1720 års skråordning gällde till 1846 och ersatte 1669 års allmänna skråordning.
Skråordningen reglerade antalet hantverkare i städerna och var ett sätt att bygga upp stödjepunkter och viktigare handelscentra. Huvuddelen av skråna reglerade de interna förhållandena inom sin yrkeskategori och de upprätthöll mästarnas skicklighet och yrkets status.
För att få slå sig ned i en stad som hantverkare med egen verksamhet måste den sökande avlägga godkänt mästarprov och få burskap i staden. Hantverkarna höll till i städerna och utgjorde tillsammans med köpmännen kärnan i stadens borgerskap.
KLASSINDELNINGEN
Efter stora ofreden indelades Gamla Karlebys invånare i tre klasser: Till den första hörde handelsmännen som besatt de färdigheter som fordras av medlemmarna av detta stånd, för att de skall vara skyddade för att inte andra skulle tränga sig in på deras verksamhetsfält och därigenom bringa dem skada.
Den andra gruppens medlemmar kallades borgare eller hökare. De fick sin utkomst antingen genom hantverk, jordbruk eller fiske. Till den tredje klassen hörde skeppare, styrmän och sjömän, som bedrev handel i liten skala med sina redares tillstånd. Om de blev förmögna kunde de senare upphöjas till handelsmän.
Denna klassindelning trädde i kraft år 1734. Vid den tiden fanns 43 rätt förmögna köpmän i staden, vilket antal är överraskande stort.
SKEPPSREDARNA GAV JOBB ÅT HANTVERKARNA Skeppsredarna och skeppsbyggarna var verksamma företagare och ledare. Det hörde dem till att anskaffa väldiga mängder råvaror, ofta från utlandet, övervaka många arbeten, ordna vävningen av segelduk och segelsömningen, beställa tackling från repslagaren, företaga otaliga resor till varven och de olika handelsplatserna. Ständigt var de i farten.
Tack vare skeppsbyggnadsindustrin utvecklades under 1750-talet repslageriyrket i Gamla Karleby till en i landet enastående höjd. Den för skeppen erforderliga segelduken vävdes hemma i gårdarna vid sidan av annat hemarbete.
